Häromdagen ringde en kompis och frågade mig om jag hade haft sex med en gemensam bekant till oss. Detta var nämligen ett rykte hon fått höra och var nyfiken över huruvida det stämde eller ej. Jag kan bli så fruktansvärt trött på skvallret, spekulationerna och de fördömanden som ständigt florerar omkring oss. Jag är en självständig och fri människa och jag anser att det borde vara min rättighet att få agera i enlighet med vad jag själv vill och känner för - utan att människor omkring mig ska ifrågasätta och ha åsikter. Givetvis innefattar det inte att man ska få såra andra eller vara rent elak, men så länge ingen annan blir lidande av mitt agerande så tycker jag att det är helt upp till var och en vad man vill göra med sitt liv och hur man gör det.

 

Jag önskar att jag var bättre på att gå min egen väg och fullt ut kunna strunta i vad människor runt omkring mig ska tycka och tänka. Jag hatar verkligen den oron och de hämningar som det medför när man bryr sig om omgivningens eventuella reaktioner. Man är så innerligt rädd för "vad alla andra ska tycka". Vilka "alla andra" förresten? Det är ju knappast nära och kära? Snarare en diffus samling människor utan tydliga ansikten, med vaga anletsdrag som jag knappast känner igen. De står där med armarna i kors över bröstet, rynkade ögonbryn och en bister uppsyn. En liten publik som bevakar den lilla cirkus som kallas mitt liv.

 

Jag har god lust att helt och håller skrämma dem på flykt. Jag är trött på att försöka anpassa mig och tillfredsställa denna oformliga, grå massa av kritiker. Jag känner för att bara leva mitt liv precis så som jag behagar, känna total frihet och låta mitt hjärta ta mig dit det vill utan att hämmas, utan att vara rädd för att bli ifrågasatt eller värderad. Man kommer aldrig kunna tillfredsställa alla, det kommer alltid finnas någon som kommer ha åsikter. Så varför ens försöka, varför inte istället lägga den energin på att tillfredsställa sig själv? Tillåta sig själv att leva ut sina visioner och följa de där drömmarna som man inte riktigt vågar hoppas på? Jag ska från och med nu aktivt arbeta för att bli än bättre på att sätta upp mina egna gränser och sluta påverkas av det som kan tänkas vara normgivande och vad jag inbillar mig att "alla andra tycker".

Dessutom ska jag bli väldigt mycket bättre på att inte vara fördömande själv, låta andra människor sticka ut precis som de vill och sluta ifrågasätta och nedvärdera de som inte passar in i mina mallar. Jag har blivit väldigt mycket bättre på det, men det är en lång bit kvar.