Om jag sa att jag var sliten i fredags, så är det INGENTING mot hur jag känner mig just nu. Jag är ett vrak. Jag ligger på havets botten. Mitt liv har uppenbarligen haft ett högre tempo senaste tiden än min kropp orkar med. Man kan leva efter devisen "sova kan man göra när man blir gammal" till en viss gräns, men efter hand tar det tvärstopp. Helgen blev händelserik och mycket fest stod på schemat. Jag har som alltid en tendens till att ta på mig för mycket saker och vilja planera in alldeles för många aktiviteter när jag har lite tid över. Dessutom hade jag ju min lite FÖR trevliga vän boendes här. Att somna vid 3-snåret för att sedan gå upp och jobba vid 7 tär något fruktansvärt på krafterna efter ett par nätter. Speciellt som jag gladeligen sover en tio timmar i vanliga fall om jag vill känna mig riktigt utvilad. Det här med tidiga mornar är inte riktigt min Cup of Tea någonstans. Jag tror att mina år inom nattklubbsvängen har gett mig men för livet.

Så nu sitter jag i varje fall här, nyss hemkommen från jobbet och är lite småbitter och grinig. Jag ska alldeles strax värma en extremt kulinarisk matlåda (som förmodligen har någon dag för mycket på nacken - men jag orkar verkligen inte ens bre en macka just nu) bestående av blodpudding och stekt fläsk. Duscha, Stupa i säng, kika på senaste True Blood-avsnittet och sedan sova sött före nio låter som en harmonisk stråkorkester i mina öron just nu. Wish me Good Luck!